Xavier Dolan
31 Jan 13:30
För lite mer än ett år sedan kom jag över den kanadensiske regissören Xavier Dolan och hans dåvarande släppta verk ”J’ai Tué Ma Mère” och ”Les Amours Imaginaires” (”Jag Dödade Mina Mamma” och ”Hjärtslag” som de så fint översatts till på svenska). Aldrig tidigare hade jag haft någon favorit inom just kategorin ”regissörer”, men detta kom att ändras på.
Med stående ovationer under Cannes filmfestivaler är det ingen tvekan om att Xavier gjort sig ett namn inom filmindustrin. Bra musik, vackra miljöer och ett grymt jobb med kostymer är alla tre faktorer som bidrar till den där extraordinära filmupplevelse jag tidigare faktiskt aldrig varit med om. Hans senaste verk ”Laurence Anyways” är lite som en resa tillbaka till ett alldeles för klyschigt 80-/90-tal (rekommenderas verkligen för de som intresserar sig för vintage och retromode). Inte nog med detta, Xaviers filmer går alla under ett och samma tema, nämligen HBT, ett tema som enligt mig lyser med sin frånvaro.
För att sammanfatta det hela så är Xavier Dolan duktig på det han gör. Jag skulle vilja påstå att han håller på med konst, konst som inte bara är vackert att titta på, utan också har ett viktigt budskap. Om du råkar ha missat honom och hans filmer så bör du absolut ta dig en titt, det är det verkligen värt!
For over a year ago I came across the Canadian film director Xavier Dolan and his at that point only released films ”J’ai Tué Ma Mère” and ”Les Amours Imaginaires” (”I Killed My Mother” and ”Heartbeats” as their named in English). Never before did I have a favourite in the category of ”directors”, but that was about to change.
With standing ovations during the film festivals in Cannes, there is no doubt that Xavier has made himself a name in the film industry. Great music, beautiful environments and an awesome job with the costuming are all three factors that contribute to that extraordinary film experience I had never been through before. His latest work ”Laurence Anyways” is like a journey back to this cliché 80′s/90′s (really recommended for the person interested in vintage and retro fashion). Not only that, all of Xavier’s films have an LGBT theme, a theme which I feel occur far too seldom in filmmaking.
To sum it all up, Xavier Dolan knows what he’s doing. I would claim he’s doing art, and not only the kind of art that is beautiful to look at, but also the kind of art that have an important message to tell. If you haven’t stumbled upon him and his movies yet, you should definately check it out. It’s totally worth it.
